lördag 24 januari 2009

Det finns hopp än.

Har precis tittat på första avsnittet av United States of Tara. Den är strålande bra. Just när jag trodde att det inte skulle komma något bra att titta på i vår.
Toni Collette som spelar huvudrollen är så bra. Har gillat henne sen första gången jag så Muriels bröllop.
Det kan komma att bli det bästa som tv-världen vaskat fram på länge.
Bra tv gör liten tant glad.
/Liten arg tant

söndag 4 januari 2009

Doktor nummer 11

Nu är det klart vem som blir den nya dr Who. Matt Smith. Som jag lustigt nog faktiskt har sett i något. Detta något såg jag mest för att Billie Piper (Rose) var med i samma serie.
Men det dröjer ju till 2010 innan doktorn byter skepnad.
/Liten arg tant

lördag 3 januari 2009

Bokhylla 2.0

Idag har vi byggt om vår bokhylla. eller byggt till. Vilket fall som helst innebar det mer plats för de innan trångbodda böckerna. Trodde nog att de skulle få mer plats att vifta på tårna, men ack så fel jag hade.
När jag väl samlat ihop alla böcker som fått bo på fösterbrädet, cd-hyllan, sängbordet osv... visade det sig inte bli mkt plats över.
Dock har vi efter alla dessa år bestämt oss för att ta bort dubletter. Inte mina såklart (göra sig av med en bok? var inte befängd). Det var dock inte så många. Fler var då Js alla bokklubbsböcker som han har då han inte avbeställt dem. Michael Connely någon?
Jag har i vilket fall gett mig själv inköpsstopp av böcker. Vilken tur att jag hann in en sväng på Bokus innan vi satte upp hyllan. Jag behöver inte oroa mig för att ha brist på läsmaterial iaf.
/Liten arg tant

torsdag 1 januari 2009

2009, and now what?

Är inget fan av nyårslöften, men tänkte ändå avge ett.
Läsa mer böcker.

Framför allt börja med att läsa ut alla böcker jag har börjat läsa. Dessa ligger utspridda lite varstans.

Jag läste ut The Road innan nyår. Tog en stund då jag lyckades tappa bort boken och fick köpa om den. Vacker berättelse, trots (eller kanske pga) känslan av vanmakt och hopplöshet som genomsyrar boken från början till slut. Sällan har jag känt en sådan ambivalens för att ta mig till slutet. Jag slets mellan att få reda på hur den slutar och att få lämna bokens invånare åt sitt öde och låtsas att allt nog blev bra. Men en sådan bra bok måste läsas klart. Även om läsaren redan från kapitel ett anar att det kommer göra ont i både själ och hjärta innan bokens sista sida nås.

När jag inte hittade The Road och skulle ut och resa fick det bli The Children of Men som packades ner istället. Ingen munter historia den heller. Här har jag dock sett filmatiseringen så slutet kommer inte komma som någon jätteöverraskning. Eller så är det precis så det blir. Jag köpte boken efter att ha sett filmen, då jag kände att det fattades något. Min tanke var att boken skulle fylla i de tomma rutorna. Boken och filmen skilljer sig åt på en del punkter så vem vet, kanske har slutet filmanpassats det med. Clive Owen passar väldigt bra i huvudrollen. Han har varit lite av en favorit sedan jag såg Chancer för ca: 100 årsedan. Kanske därför jag även kan se honom som fadern i The Road. Vilket jag inte är ensam om visade det sig. Eller var det K som tyckte det och nu tycker jag det med. Jag minns inte, men Clive skulle ha funkat. Sen skulle jag velat ha Natalie Portman som modern. Det är nog efter att ha sett henne i V for vendetta.

Så min första bok 2009 blir The Children of Men. Även om den påbörjades förra året så får den räknas. Min förhoppning är att jag skall klara av att "bara" sitta och läsa och att denna bok skall bli utläst iaf innan påsk. Nä, lite fortare skall det nog gå. Om jag bara klarar av att läsa.
/Liten arg tant