Liten reseberättelse II

Efter några trevliga och varma dagar i Edinburgh styrde vi kosan mot England. Först ville vi åka titta på Melrose Abby men efter att ha kommit dit och upptäckte hur många hundralappar det skulle kosta oss att gå in och titta, roade vi oss med att stå och kika över staketet.

Sen gick vi och köpte glass. Där fick jag lära mig att man köper glass i tubs och om man vill ha mer än en kula tittar de på en konstigt. Efter att ha tillbringat mer somrar än jag vill minnas med att sälja glass och dyl. till diverse nationaliteter trodde jag att jag kunde prata glass flytande, men tydligen inte. (sen hur tyskarna vill ha sina popcorn, skall vi inte ens tala om)

På parkeringen roade vi oss sedan med att bli på backade av en schweizisk turist. Det var hans sista dag med att köra vänstertrafik och han blev helt förkrossad. Vilket inte är något mot vad jag blev när jag fick höra vad hyrbilsfirman ville ha för minibucklan som blev.

Efter detta begav vi oss till Traquair House. Skottlands äldsta någonting. Bebodda hus? I vilket fall har de ett litet bryggeri som gör strålande god öl. Och det var verkligen ett litet bryggeri. Pytte.
Sedan bar det via gröna kullar myllrande av får mot England. Där skulle vi bo i det inte så stora Bardon Mill.

Liten reseberättelse

I sommar har liten arg tant, dvs. jag varit ute och rest. Det första stoppet var Edinburgh via London. Där mina skor fick sig en åktur genom en skanner. Det fick allas skor iof. Jag kände mig lite glad över att det var sommar och de flesta hade skor som var enkla att ta av. Det tog tid för alla som det var, utan snörkängor.

Edinburgh var en fin stad, men inte alls som jag tänkt mig. Hotellet var strålande trevligt och man hade högtalare inne i badrummet. Vilket fick mig att hoppa högt när jag stod och borstade tänderna och jag helt plötsligt hör alvarliga engelska röster som börjar prata från badkaret. Vilket hände varje gång min man satte på tv:n och tittade på sky news. Översvämning var det stora samtalsämnet på nyheterna. Vi var tacksamma att vi inte bokat in en natt mitt i det blötaste.

I Edinburgh lyckades vi komma på andra plats i ett pubquiz. Får tacka Black Adder för mina kunskaper om brittisk historia. Sen var sista kategorin inte sport som de tydligen brukade ha, utan Harry Potter.

Precis som de tyskar som intervjuades i en svensk tidning och uttryckte sin besvikelse över att de inte sett så många svenskar i traditionella svenska kläder (läs folkdräkt) hade jag nog trott att jag skulle se några mer skottar i kilt. Men en lyckades jag hitta. Jag lyckade även få se en uggla.

Te, te massor av te.

Liten tant har varit ute i den stora världen. Nu tog hon sig inte så långt utan hamnade i Storbritannien Vanligtvis brukar liten tant komma hem med mängder av böcker och kläder efter en sådan resa, men denna gång blev det mest .... te....

För några år sedan slutade liten arg tant att dricka vanligt kaffe med koffein i. Efter mycket drickande av koffeinfritt med samma namn blev te mer och mer intressant. Liten tant dricker alla sorters te utan svart.
Liten tant började märka att från varit glad och tacksam över dagens kopp kaffe som dracks även om det smakade bläk, hade nu ett behov av variation uppstått.

Liten tant älskar te affärer och tycker att löste är strålande trevligt, men det är något med att slänga i en te påse i en kopp.

På de Brittiska öarna verkar de ha fattat att det gärna får finnas mer än två sorters grönt te på påse och att det är kul med olika smaker. Vilket känns lite lustigt för liten tants första kontakt med te-drickande i England var en besvikelse.

Liten tant har nu kommit hem med mängder av te. Men det te hon kommer minnas mest från sin resa är det väldigt o-påsiga kamomillteet på Tate i St Ives.