Vad blir det sen? Major Tom på -90 talet?

Har precis tittat färdigt på helt underbara Ashes to Ashes. Jag var lite skeptisk eftersom jag aldrig riktigt föll för dess föregångare Life on Mars. Varför vet jag inte. Idén är strålande och det finns inget jag direkt ogillade. Skulle vara huvudpersonen då. Han liknade min moster. En mycket störande egenskap. (Gillande aldrig riktigt honom som the Master i Dr Who heller. Går ju inte att vara überevil när man ser ut som en moster)
Ashes to Ashes har till skillnad från LoM massor med humor och lyckas göra Polischef Hunt till en hunk, nästan iaf. Nu skall jag behöva vänta tills nästa år innan jag får se nästa säsong. Hoppas den blir lika bra. De tråkiga med de brittiska serierna är att de ofta är få avsnitt och att det är så väldigt långt mellan säsongerna. Men det verkar alltså som jag har många trevliga britter att se fram emot 2009, Dr Who, Torchwood och nu Ashes to Ashes. Just nu känner jag mig dock aningen sugen på permanentat hår, vitt läder och män i ormskinnsboots.

Imorgon ger jag mig själv tv-serie förbud och agnar istället dagen till att läsa klart The Road. Har gett mig själv inköpsstopp på böcker innan jag tagit mig igenom drivorna av böcker som ligger och väntar på mig. Så det kanske inte är så dumt att jag måste vänta tills 2009 innan jag får se Alex Drake igen.
/Liten arg tant

Kan nån kan canon

Min fina kamera är sjuk. Den har fått åka till Canon-doktorn. Typiskt, just när jag skall åka till Kolmården i helgen. Skulle ju ta koola bilder på tigrar och grejs. Fast eftersom jag är jag och sällan gör något med måtta, (skulle vara träning då, det är jag väldigt bra på att göra med måtta) så har jag mer än en kamera. Men det är ju min bästis-kamera som gått och blivit sjuk. Jag får helt enkelt leka med min superzoom kamera istället.

Idag har jag under stilla te drickande tittat på 3:e avsnittet av True Blood. Den är inte dålig, men jag tycker nog inte den är jättebra heller. Det fattas något. Buffy?

Just nu har jag två zen mästare sovandes bredvid mig i soffan. Har en till hemma men hon sover helst i garderoben. Kan man bli mer avslappnad än en sovande hund eller katt? Jag blir lugn och harmonisk bara jag ser på dem.
/Liten arg tant

Fast egentligen vill jag bara åt vaniljsåsen...

Just nu har vi en påse full med äpplen på balkongen. Äpplena har plockats i föräldrarhemmets trädgård. Det känns trevligt och lite lyxigt på något sätt att kunna botanisera bland fem äppelsorter. Äpplena används friskt i matlagningen och jag har också improviserat fram ett antal äpplepajer den senaste veckan.

Äppleträden står som sagt att finnas hos mina föräldrar. Det är där jag bott i många herrans år. (hos mina föräldrar alltså, inte i äppleträden) Men jag kan inte minnas att jag botaniserade i den minsta äppleskrott då. En favorit i min äpplepåse är en liten äpplesort som är röd utanpå och alldeles vit inuti. Minns inte att jag ätit av den innan. Den äpplesort jag minns är en ljusgrön sort som var en av de första som kom och sedan försvann rätt snabbt. Jag borde väl ändå under de pinsamt många år jag bodde i huset med trädgården smakat någon mer sort än den gröna?

Det är bara att inse, trädgården med alla gamla äppelträd var helt bortkastat på mig när jag hade dem alldeles utanför fönstret. Nu däremot är jag glad över en ful, gul påse av plast, full med äpplen.

/Liten arg tant

Liten arg tant om tv-serier

Nu är det nästan helt och hållet höst. Det är tiden mittemellan två årstider och även så med tv-utbudet. De trevliga serier som gått över sommaren är slut och de bra som skall gå i höst har inte riktigt kommit igång. Några har dock börjat sändas.

House var ett kärt återseende, speciellt som den med många andra amerikanska serier fick en väldigt kort säsong pga manusförfattar strejken. Terminator serien, om Sarah Connor och son, är även den tillbaka. Summer som spelar River i Firefly gör en strålande robot. Efter att ha sett första säsongs avsnitten från båda dessa serier, undrar jag om det är avsnitt som skulle ha visats i förra säsongen om den fått forsätta, eller som de började från början? Hugh var iaf bra som vanligt och jag hoppas det blir en bra säsong.

Då jag är en beroende-människa har jag så klart även ett tv-serie beroende. Jag följer inte alltid så väldigt många serier, men de jag följer gör jag så med själ och hjärta. Jag lider med personerna, gläds med dem. Och detta kan leda till att jag ibland känner mig lurad. Ta ett kärlekspar i en serie, man får följa dem hela vägen från den försiktiga börja, stormig förälskelse, problem osv. Men det blir dem till slut och jag suckar lugnande ut tillsammans med paret då de går hand i hand mot solnedgången. MEN, då kommer nåt ljushuvud någonstans på att det behövs en plot twist och bryter upp paret. ?!? Här har jag suttit vecka in och vecka ut och kämpat tillsammans med dem och så gör de slut???. Och ofta på ett tillsynes lättvindigt sätt över bagateller. Nä, så får det inte gå till.

Jag är fullt medveten om att det som sker på tv-skärmen inte är på riktigt. Ibland kan det verka som jag inte gör det, men så är det. Men när den verkliga världen påverkar mina tv-serier, då blir jag sur. Nu menar jag inte som med strejken, utan när t.ex en skådespelares verkliga liv messar med min serie. Ally hittar äntligen kärleken, vad händer? Robert Downey Jr åker in, Ally förlorar kärleken. En skådepelare säger något elakt och fördomsfullt till en annan skådespelare och får sparken, Christina blir lämnad vid altaret. Skulle Burk verkligen ha gjort så? Hm.

Nu när snart alla mina serier satt igång på allvar hoppas jag att alla håller sig i skinnet och är snälla mot varandra.
/Liten arg tant