Inför tåg med bibliotek

Häromsistens var jag ute och flög. Det är trevligt att flyga, flyga och åka tåg. Då kan jag läsa. Helt ostörd kan jag sitt med min bok utan att det är något som distraherar. Ibland funderar jag på att köpa en tågbiljett någonstans bara för att få sitta och läsa.

Kan man inte läsa hemma då? Jo, men ibland är det svårt för läslugnet att infinna sig. Ibland kan jag läsa när och var som helst. Just nu vill jag åka tåg, länge./Liten arg tant

What Kind of Reader Are You? Your Result: Dedicated Reader You are always trying to find the time to get back to your book. You are convinced that the world would be a much better place if only everyone read more.
Literate Good Citizen
Obsessive-Compulsive Bookworm
Book Snob
Fad Reader
Non-Reader
What Kind of Reader Are You? Quiz Created on GoToQuiz

Dr nr 11?

Sitter och går igenom min dagliga dos av bloggar. Kommer till den trevliga tv-bloggen.

Där möts jag av de hemska dr Who relaterade nyheterna.

David Tennant skall lämna serien!

Jag som är beroende av serien med mannen i den blå lådan är förkrossad. Jag som fortfarande inte riktigt hämtat mig efter det att Rose lämnade serien.

Här kan man läsa om roliga förslag till den nya doktorn. Själv vet jag inte vem som skulle kunna passa.

Skönt att veta att doktor Tennant är kvar 2009 iaf.

/Liten arg tant

En dag sa det bara stopp.

För snart två år sedan var jag arg. Så fruktansvärt arg. Det rusade i mitt huvud. Och ledsen. Arg och ledsen.
Gick hem. Undrade hur dåligt jag som människa måste må innan jag får stanna hemma från jobbet. Svårt att visa upp blåmärken i innomjaget. Svårt att visa upp all min ångest. Svårt att visa upp det svarta hålet i magen där allt jobbigt bosätter sig.
Jag visste att jag mådde dåligt. Jag hade inte mått som en jag skall på länge. Nu vet jag att jag mådde sämre än jag trodde. Men när mår en jag så dåligt att jag får stanna hemma? Jag hade inga synliga skador, ingen röd näsa, inget gips, inga kryckor, inte ens ett bamse plåster.
Jag gick och satte mig i badet. Lät vattnet rinna genom kranen. Orkade inte mer. Tänkte om jag kokade upp vatten och hällde över en eller båda händerna så skulle jag väl ändå ha tillräckligt med skäl för att stanna hemma? Visst skulle väl det vara värt smärtan i utbyte mot att få vara hemma?
Då tog ledsen över och arg gick hem. Tårarna tog över från arg och höll ledsen i handen.
Jag mår inte bra.
Jag mår verkligen inte bra.
Med hjälp av tårarna och ledsen insåg jaget att det mådde fullt och väl tillräckligt dåligt för att stanna hemma imorgon.
Jag la mig ner i badkaret. Vattnet rann utan att stanna. Ljudet från vattnet lät som ett vattenfall när jag låg ner. Allt lät för mycket. Jag stängde av vattnet med foten. Låg kvar i badkaret. Inget vatten. Bara jag. Efter en stund blev det kallt. Jaget märkte att det blev kallt, men ledsen sa att nu ligger vi kvar. Tårarna höll med.
Efter någon timma eller mer när J kommer hem fryser jag så jag skakar. Han ringer samtal åt mig. Och när jag orkar får jag hjälp upp ur badet. Sen minns jag inte mer av den kvällen.
/Liten arg tant

Colour coding

Jag frågade min syster vad hennes äldsta dotter som snart fyller år önskar sig. Rosa fick jag som svar.

Jag har tillbringat många år med att bli indoktrinerad i det här med farorna med rosa och blått. Jag har diskuterat upprört om hur klädaffärer delar upp barnkläder i pojk och flick. Hur leksaksaffärer gör samma sak. Jag har suttit och lyssnat på berömda (an oxymoron?) pedagoger (som sannolikt brände be-håar när det begav sig) tala sig hesa om hur oroväckande det är att könroller börjar etableras redan när barnen är på BB.

Jag brukar muttra för mig själv när jag går förbi barnavdelningar som har en rosa sida och en murrig o-rosa sida.

T.om när jag letar saker till mina hundar möts jag av uppdelningen tjej/kille, tjejigt/grabbigt.

Så vill min systerdotter ha rosa.

Missförstå mig inte. Jag älskar rosa. Jag var bebis på -70 talet. På mina bebis-kort ser man en rödtott iförd bruna, gröna, gula osv kläder. Inget rosa här inte. Jag har själv tillbringat mina vuxen år med att bära så mkt rosa mitt tonårsgrungeochsenaresvartaperiodsamvete tillåter mig.

Jag tycker att alla tjejer skall få klä sig från topp till tå om de vill. Killar skall också få klä sig från topp till tå i rosa. Det är nog här den rosa skon klämmer, för mig iaf. Vi lever i Sverige år 2008 och det är fortfarande inte ok för pojkar att klä sig i rosa kläder. Efter att ha sett vad som anses vara pojk-kläder i affärerna tycker jag synd om de barn som tvingas leva med en så ensidig klädkost. Det är randigt, blått, mörktgrönt. Möjligtvis med spiderman eller en brandman på. Dessa kläder kan en flicka ha på sig även om det kanske skulle väcka några kommentarer. Men pojkarna kan inte flörta med tjejhyllan på Lindex. Jag vet föräldrar som oroat sig över att den ljusblå jacka de köpt till sin son skall uppfattas som tjejig av hans kamrater. Sen vet jag föräldrar som köper svart till sin dotter. Jag vet ingen som klär sin son i varken rosa eller glittrigt.

Jag tror om alla fick rätt till rosa, glitter och puffärmar skulle världen antagligen bli lite bättre. Man kan vara kick-ass i puffärm, men det är svårt att vara glamorös i murrigt och mörk grönt.

På lördag skall jag ta ett djupt andetag och gå på stan och leta presenter till en snart 5-åring som vill ha rosa. Förra året var hennes älsklingsfärg mörkblått. Det känns som det jämnar ut sig.

/Liten arg tant

Följ min blogg med bloggkoll

Det blev Sam i NY.

Läste just att det skall komma en amerikansk variant av Life on Mars. Är skeptisk. Fast jag hade ju lite problem med skådespelaren som gör rollen som Sam så det kanske blir jättebra. Intressant om detta finns att läsa här.

En annan Gene Hunt dock. Låter inte lovande.

Undra varför det sällan blir bra när amerikansk tv skall göra om brittiska serier. Cracker är ett exempel där det inte lyckats alls. De skall liksom snygga till allt. Funkar tydligen inte.

Nu skall jag ta ut zen-mästarna i regnet.

/Liten arg tant