Dagens fråga.

Sommar

Dixie, Pixie lingonkvist, har så många morrhår.

Omhuldat

Genpool crossing

Jag vann!

Osorterat

Enjoy The Silence

Sorterat efter färg VIII

Inrutat

Sorterat efter färg VII

Svalkande

Sorterat efter färg VI

Dixie, Pixie, Holly Golightly?

Glad midsommar!

Snart dax att hitta sju sorter.

Vi firar!

Im deine augen

Till dig.

*Poof*

Dagen då Linné blev trött i handen.

Flaskpost.

Stad under tillväxt.

Följa John.

Visst gör det ont....

Balkongen

Färdigläst

Frukost

Morgonljus

Av våren blir jag glad sa den lilla arga tanten.

Lika vackert varje år.

Nu vet jag var påskrisen växer.

Sorterat efter färg V

Sorterat efter färg IV

Sorterat efter färg III

Sorterat efter färg II

Sorterat efter färg.

Lunch

Idag har jag...

Minus på karmakontot?

Innan jag skulle gifta mig ville jag som många andra blivande brudar gå ner i vikt. En sen kväll/natt kände jag att jag behövde hjälp på vägen, bättra på mitt karma. Jag satte mig vid datorn och började söka.
Jag minns inte var jag skickat pengar innan och vilka av de som jag fortfarande skänker pengar till är ett resultat av ett egocentriskt försök att lura högre makter till att hjälpa mig se snygg ut på min bröllopsdag.
Det hjälpte föga.
Resultatet är ett fadderbarn i ett land jag aldrig minns vad det heter. Jag får brev om honom ibland. Känner mig som en kass fadder som inte skickat något personligt till honom.
Jag får ständigt brev från organisationer jag slutat stödja. Sorry, men när det är tajt om pengar är det välgörenheten som ryker först. Vilket antagligen leder till stort minus på karmasidan.
Jag undrar hur mycket pengar det kostar att skicka ut alla dessa brev som talar om att de saknar mig som medlem. Att de saknar mitt bidrag.
Sanningen är att det är inte mycket jag orkar bry mig om just nu. Blir arg när jag läser Linda Skugges blogg ibland. Ökad kontakt med omvärlden kanske skulle göra så att jag brydde mig om mer. Men jag trivs i mitt inte så känslosamma stadie. Det gör ont att bli arg eller ledsen. Tar så mycket kraft. Klarar inte konflikter. Orkar inte med ångest. Det är så mycket som ger mig ångest. Ångest gör ont.
Lättare att bo i sin bubbla.
Trots att det ger dåligt med karmapoäng.
/Liten arg tant

Det finns hopp än.

Har precis tittat på första avsnittet av United States of Tara. Den är strålande bra. Just när jag trodde att det inte skulle komma något bra att titta på i vår.

Toni Collette som spelar huvudrollen är så bra. Har gillat henne sen första gången jag så Muriels bröllop.

Det kan komma att bli det bästa som tv-världen vaskat fram på länge.

Bra tv gör liten tant glad.

/Liten arg tant

Doktor nummer 11

Nu är det klart vem som blir den nya dr Who. Matt Smith. Som jag lustigt nog faktiskt har sett i något. Detta något såg jag mest för att Billie Piper (Rose) var med i samma serie.
Men det dröjer ju till 2010 innan doktorn byter skepnad.
/Liten arg tant

Bokhylla 2.0

Idag har vi byggt om vår bokhylla. eller byggt till. Vilket fall som helst innebar det mer plats för de innan trångbodda böckerna. Trodde nog att de skulle få mer plats att vifta på tårna, men ack så fel jag hade.
När jag väl samlat ihop alla böcker som fått bo på fösterbrädet, cd-hyllan, sängbordet osv... visade det sig inte bli mkt plats över.

Dock har vi efter alla dessa år bestämt oss för att ta bort dubletter. Inte mina såklart (göra sig av med en bok? var inte befängd). Det var dock inte så många. Fler var då Js alla bokklubbsböcker som han har då han inte avbeställt dem. Michael Connely någon?

Jag har i vilket fall gett mig själv inköpsstopp av böcker. Vilken tur att jag hann in en sväng på Bokus innan vi satte upp hyllan. Jag behöver inte oroa mig för att ha brist på läsmaterial iaf.

/Liten arg tant

2009, and now what?

Är inget fan av nyårslöften, men tänkte ändå avge ett.

Läsa mer böcker.

Framför allt börja med att läsa ut alla böcker jag har börjat läsa. Dessa ligger utspridda lite varstans.

Jag läste ut The Road innan nyår. Tog en stund då jag lyckades tappa bort boken och fick köpa om den. Vacker berättelse, trots (eller kanske pga) känslan av vanmakt och hopplöshet som genomsyrar boken från början till slut. Sällan har jag känt en sådan ambivalens för att ta mig till slutet. Jag slets mellan att få reda på hur den slutar och att få lämna bokens invånare åt sitt öde och låtsas att allt nog blev bra. Men en sådan bra bok måste läsas klart. Även om läsaren redan från kapitel ett anar att det kommer göra ont i både själ och hjärta innan bokens sista sida nås.

När jag inte hittade The Road och skulle ut och resa fick det bli The Children of Men som packades ner istället. Ingen munter historia den heller. Här har jag dock sett filmatiseringen så slutet kommer inte komma som någon jätteöverraskning. Eller så är det precis så det blir. Jag köpte boken efter att ha sett filmen, då jag kände att det fattades något. Min tanke var att boken skulle fylla i de tomma rutorna. Boken och filmen skilljer sig åt på en del punkter så vem vet, kanske har slutet filmanpassats det med. Clive Owen passar väldigt bra i huvudrollen. Han har varit lite av en favorit sedan jag såg Chancer för ca: 100 årsedan. Kanske därför jag även kan se honom som fadern i The Road. Vilket jag inte är ensam om visade det sig. Eller var det K som tyckte det och nu tycker jag det med. Jag minns inte, men Clive skulle ha funkat. Sen skulle jag velat ha Natalie Portman som modern. Det är nog efter att ha sett henne i V for vendetta.

Så min första bok 2009 blir The Children of Men. Även om den påbörjades förra året så får den räknas. Min förhoppning är att jag skall klara av att "bara" sitta och läsa och att denna bok skall bli utläst iaf innan påsk. Nä, lite fortare skall det nog gå. Om jag bara klarar av att läsa.

/Liten arg tant

Vackert från Kanada får avsluta året

När hjärnan rör sig någon sekund efter huvudet och jag tappar fötterna.

Ibland räknar jag fel och glömmer. Det är inte bra att glömma. Glömmer jag ta mina tabletter mår jag så här.

Tydligen är inte allt hopp ute...

Liten arg tant blir arg av....

Smällare! Vad är poängen??? Varje år börjas det någon gång mellan jul och nyår.

Smällare är förbjudna sedan 2001. Hur kommer det sig att det fortfarande finns. Det är dessutom 18 års gräns på att få använda fyrverkerier. Antingen har 18 åringarna krympt avsevärt sedan jag var det själv eller så är det många föräldrar där ute som utför olagliga handlingar. Och kom inte och säg att föräldrarna inte vet vad barnen gör. I så fall är det nästan lika illa. Varje år efter nyår läser man i tidningen om hur någon fick handen avblåst. I bästa fall.

Sen har vi de stackars djuren. På nyår kan nog de flesta se till att deras djur har det bra och kan få känna sig lugna, men när det låter i veckor är det svårare.

Egentligen borde det inte vara så svårt. Det är förbjudet och olagligt med smällare. Det finns en åldersgräns på fyrverkerier.

Så min fråga är hur korkade kommer folk välja att vara över nyår. Låt mig få slippa läsa om Kalle 14 år som inte längre har någon tumme. Eller Martin 35 år som i fyllan och villan på nyår blev av med mkt mer än en tumme.

Och hör sen.

/Liten arg tant

Vad som göms...

Tog på en gammal vinterjacka idag för första gången den här vintern. Det är alltid lika spännande att se vad man hittar i fickorna när man tar på en jacka som inte använts på ett tag. Sista gången, i början av året, jag hade den på mig, visste jag förmodligen inte att det var sista gången den säsongen. Det finns säkert människor som går igenom sina ytterkläders fickor innan de hängs undan tills det är dax igen. Liten arg tant är inte en av dem.

Så vad var då mina fynd? Något länge glömt eller länge saknat?

Nä, där fanns diverse kvitton, en lapp med nya öl sorter som jag hade med till systemet när jag skulle köpa födelsedagsöl till J. (Saranac, Monkey Wrench, Anchor Porter, och Coopers Best Ever Stout) En biobiljett, Försoning. (strålande vacker och sorglig film och en ännu bättre bok) Biobiljetten får för övrigt ligga kvar. Jag tycker det är lite små kul att hitta en gammal biobiljett långt efter jag sett filmen. Lapp med postgiro-nummer och en summa. (måste vara till vovvens valpkurs) Lite allmänt skräp, en mojäng man har till kundvagnar i stället för peng och en enkrona. Det är aldrig en hundralapp, tjuga eller en en tia. Nepp en liten stackars enkrona.

Nu är fickorna tomma igen (så när på mojängen, biobiljetten och den stackars lilla enkronan) och redo att fyllas på nytt.

/Liten arg tant