Frukost

Morgonljus

Av våren blir jag glad sa den lilla arga tanten.

Lika vackert varje år.

Nu vet jag var påskrisen växer.

Sorterat efter färg V

Sorterat efter färg IV

Sorterat efter färg III

Sorterat efter färg II

Sorterat efter färg.

Lunch

Idag har jag...

Minus på karmakontot?

Innan jag skulle gifta mig ville jag som många andra blivande brudar gå ner i vikt. En sen kväll/natt kände jag att jag behövde hjälp på vägen, bättra på mitt karma. Jag satte mig vid datorn och började söka.
Jag minns inte var jag skickat pengar innan och vilka av de som jag fortfarande skänker pengar till är ett resultat av ett egocentriskt försök att lura högre makter till att hjälpa mig se snygg ut på min bröllopsdag.
Det hjälpte föga.
Resultatet är ett fadderbarn i ett land jag aldrig minns vad det heter. Jag får brev om honom ibland. Känner mig som en kass fadder som inte skickat något personligt till honom.
Jag får ständigt brev från organisationer jag slutat stödja. Sorry, men när det är tajt om pengar är det välgörenheten som ryker först. Vilket antagligen leder till stort minus på karmasidan.
Jag undrar hur mycket pengar det kostar att skicka ut alla dessa brev som talar om att de saknar mig som medlem. Att de saknar mitt bidrag.
Sanningen är att det är inte mycket jag orkar bry mig om just nu. Blir arg när jag läser Linda Skugges blogg ibland. Ökad kontakt med omvärlden kanske skulle göra så att jag brydde mig om mer. Men jag trivs i mitt inte så känslosamma stadie. Det gör ont att bli arg eller ledsen. Tar så mycket kraft. Klarar inte konflikter. Orkar inte med ångest. Det är så mycket som ger mig ångest. Ångest gör ont.
Lättare att bo i sin bubbla.
Trots att det ger dåligt med karmapoäng.
/Liten arg tant

Det finns hopp än.

Har precis tittat på första avsnittet av United States of Tara. Den är strålande bra. Just när jag trodde att det inte skulle komma något bra att titta på i vår.

Toni Collette som spelar huvudrollen är så bra. Har gillat henne sen första gången jag så Muriels bröllop.

Det kan komma att bli det bästa som tv-världen vaskat fram på länge.

Bra tv gör liten tant glad.

/Liten arg tant

Doktor nummer 11

Nu är det klart vem som blir den nya dr Who. Matt Smith. Som jag lustigt nog faktiskt har sett i något. Detta något såg jag mest för att Billie Piper (Rose) var med i samma serie.
Men det dröjer ju till 2010 innan doktorn byter skepnad.
/Liten arg tant

Bokhylla 2.0

Idag har vi byggt om vår bokhylla. eller byggt till. Vilket fall som helst innebar det mer plats för de innan trångbodda böckerna. Trodde nog att de skulle få mer plats att vifta på tårna, men ack så fel jag hade.
När jag väl samlat ihop alla böcker som fått bo på fösterbrädet, cd-hyllan, sängbordet osv... visade det sig inte bli mkt plats över.

Dock har vi efter alla dessa år bestämt oss för att ta bort dubletter. Inte mina såklart (göra sig av med en bok? var inte befängd). Det var dock inte så många. Fler var då Js alla bokklubbsböcker som han har då han inte avbeställt dem. Michael Connely någon?

Jag har i vilket fall gett mig själv inköpsstopp av böcker. Vilken tur att jag hann in en sväng på Bokus innan vi satte upp hyllan. Jag behöver inte oroa mig för att ha brist på läsmaterial iaf.

/Liten arg tant

2009, and now what?

Är inget fan av nyårslöften, men tänkte ändå avge ett.

Läsa mer böcker.

Framför allt börja med att läsa ut alla böcker jag har börjat läsa. Dessa ligger utspridda lite varstans.

Jag läste ut The Road innan nyår. Tog en stund då jag lyckades tappa bort boken och fick köpa om den. Vacker berättelse, trots (eller kanske pga) känslan av vanmakt och hopplöshet som genomsyrar boken från början till slut. Sällan har jag känt en sådan ambivalens för att ta mig till slutet. Jag slets mellan att få reda på hur den slutar och att få lämna bokens invånare åt sitt öde och låtsas att allt nog blev bra. Men en sådan bra bok måste läsas klart. Även om läsaren redan från kapitel ett anar att det kommer göra ont i både själ och hjärta innan bokens sista sida nås.

När jag inte hittade The Road och skulle ut och resa fick det bli The Children of Men som packades ner istället. Ingen munter historia den heller. Här har jag dock sett filmatiseringen så slutet kommer inte komma som någon jätteöverraskning. Eller så är det precis så det blir. Jag köpte boken efter att ha sett filmen, då jag kände att det fattades något. Min tanke var att boken skulle fylla i de tomma rutorna. Boken och filmen skilljer sig åt på en del punkter så vem vet, kanske har slutet filmanpassats det med. Clive Owen passar väldigt bra i huvudrollen. Han har varit lite av en favorit sedan jag såg Chancer för ca: 100 årsedan. Kanske därför jag även kan se honom som fadern i The Road. Vilket jag inte är ensam om visade det sig. Eller var det K som tyckte det och nu tycker jag det med. Jag minns inte, men Clive skulle ha funkat. Sen skulle jag velat ha Natalie Portman som modern. Det är nog efter att ha sett henne i V for vendetta.

Så min första bok 2009 blir The Children of Men. Även om den påbörjades förra året så får den räknas. Min förhoppning är att jag skall klara av att "bara" sitta och läsa och att denna bok skall bli utläst iaf innan påsk. Nä, lite fortare skall det nog gå. Om jag bara klarar av att läsa.

/Liten arg tant

Vackert från Kanada får avsluta året

När hjärnan rör sig någon sekund efter huvudet och jag tappar fötterna.

Ibland räknar jag fel och glömmer. Det är inte bra att glömma. Glömmer jag ta mina tabletter mår jag så här.

Tydligen är inte allt hopp ute...

Liten arg tant blir arg av....

Smällare! Vad är poängen??? Varje år börjas det någon gång mellan jul och nyår.

Smällare är förbjudna sedan 2001. Hur kommer det sig att det fortfarande finns. Det är dessutom 18 års gräns på att få använda fyrverkerier. Antingen har 18 åringarna krympt avsevärt sedan jag var det själv eller så är det många föräldrar där ute som utför olagliga handlingar. Och kom inte och säg att föräldrarna inte vet vad barnen gör. I så fall är det nästan lika illa. Varje år efter nyår läser man i tidningen om hur någon fick handen avblåst. I bästa fall.

Sen har vi de stackars djuren. På nyår kan nog de flesta se till att deras djur har det bra och kan få känna sig lugna, men när det låter i veckor är det svårare.

Egentligen borde det inte vara så svårt. Det är förbjudet och olagligt med smällare. Det finns en åldersgräns på fyrverkerier.

Så min fråga är hur korkade kommer folk välja att vara över nyår. Låt mig få slippa läsa om Kalle 14 år som inte längre har någon tumme. Eller Martin 35 år som i fyllan och villan på nyår blev av med mkt mer än en tumme.

Och hör sen.

/Liten arg tant

Vad som göms...

Tog på en gammal vinterjacka idag för första gången den här vintern. Det är alltid lika spännande att se vad man hittar i fickorna när man tar på en jacka som inte använts på ett tag. Sista gången, i början av året, jag hade den på mig, visste jag förmodligen inte att det var sista gången den säsongen. Det finns säkert människor som går igenom sina ytterkläders fickor innan de hängs undan tills det är dax igen. Liten arg tant är inte en av dem.

Så vad var då mina fynd? Något länge glömt eller länge saknat?

Nä, där fanns diverse kvitton, en lapp med nya öl sorter som jag hade med till systemet när jag skulle köpa födelsedagsöl till J. (Saranac, Monkey Wrench, Anchor Porter, och Coopers Best Ever Stout) En biobiljett, Försoning. (strålande vacker och sorglig film och en ännu bättre bok) Biobiljetten får för övrigt ligga kvar. Jag tycker det är lite små kul att hitta en gammal biobiljett långt efter jag sett filmen. Lapp med postgiro-nummer och en summa. (måste vara till vovvens valpkurs) Lite allmänt skräp, en mojäng man har till kundvagnar i stället för peng och en enkrona. Det är aldrig en hundralapp, tjuga eller en en tia. Nepp en liten stackars enkrona.

Nu är fickorna tomma igen (så när på mojängen, biobiljetten och den stackars lilla enkronan) och redo att fyllas på nytt.

/Liten arg tant

Cameron rocks

En av mina favoritserier har blivit flyttad till fredagar. Det gör de tydligen med serier som de vill eller tror skall försvinna. Fredagar är dagen tv-serier hamnar för att dö. Jag vill inte att den här serien skall dö.

Vad 17 är en Jonas brother?

Idag tittade jag på Camp Rock och kände mig gammal.

Kiss a woookieeeee!

Det absolut roligaste jag sett på länge kan man hitta här.

Sånt blir små arga tanter glad av.

Böcker som film

Igår såg jag och J filmen Parfymen. Vi fick hem den från Lovefilm någongång i somras. En anledning till att vi inte sett den innan, var att jag höll på att läsa boken. Jag hade läst ungefär halva och ville ut den innan vi såg filmen. Jag håller fortfarande på att läsa boken och har fortfarande läst ungefär halva. Som en föjd av detta kunde jag jämnföra halva boken med filmen. Fast det var inte på något sätt halva filmen. Början var nästan helt borta. Med tanke på hur lång filmen kändes får jag väl vara tacksam att de skurit ner någonstans. Men det verkar dumt att ta bort början av just den här boken. Sen fick jag en tanke om att filmen skulle ha fungerat så mkt bättre som tecknad.

En annan bok som blivit film, Sagan om ringen, har även den fått början beskuren. Här tycker jag det fungerar alldeles utmärkt. De går och går och går och går och går. Det hade blivit lite tradigt på filmduken. Sen gör de andra hemska förkortningar i de senare filmerna, jag säger bara Eowyn.

En av mina favorit böcker när jag var yngre var De tre Musketörerna. Det finns en film version från 1974 som trots sin -70tals känsla fortfarande är en favorit. Filmen från -90 talet däremot, med b.l.a Charlie Sheen är rent hemsk. varför basera sin film på en förlaga om man skall ändra allt? Nej, i min värld lämnas lite åt kreativ tolkning.

Låt den rätte komma in har jag läst men ännu inte vågat se filmen. Inte så mkt för att jag tror att det är en dålig filmaterisering utan mer av anledningen att jag fortfarande är mörkrädd efter att ha läst boken. Och det var ett bra tag sen nu.

En bok som jag skulle vilja se som film är Pianostämmaren. Mest för att jag tror det skulle bli en vacker film. Och den har vackra bokomslag. Själv tror jag att jag tycker om det blå bäst.

En annan bok som kommer på bio nästa år (tror jag) är The Road. Den vill jag se. Det känns som det kan bli riktigt bra. Har inte riktigt bestämt mig om vad jag tycker om Viggo Mortensen i rollen som pappan. Men det lutar åt att bli bra.

Nu har äntligen Lovefilm filmerna postats och jag väntar med spänning på vad som skall komma hem nästa gång. Det var väldigt längesedan jag fyllde i den där filmlistan.

/Liten arg tant

Glass-kanalen, där pratar vi 100% passion

Liten återknytning (eller inte) till Colour Coding. Fick med posten idag reklam från viasat. Till min man. De tycker tydligen han skall skaffa viasat, och deras luriga försäljningsknep är följande. 100% passion.

Och då min man är, eh, man, borde (enligt viasat) antagligen hans passioner vara följande: fotboll, motor, golf och sport. Viasat har fel.

Mina passioner däremot är fotboll, motor, golf och sport. Nä, det är de inte. Men de kunde varit. Så varför fick inte jag detta. Varför var det inte postat till familjen i allmänhet? Trillar det in ett likadant till mig senare i veckan så ber jag om ursäkt viasat. Fast då gnäller jag lite på er om det där med miljö.

Om min man fick välja passions kanaler så tror jag det hade varit följande: Synth, Öl, SAAB och historia. Vänta nu, historia kanaler har vi redan. Då får han nöja sig med tre.

Alla kvinnor som vill se dessa kanaler men inte bor med en man, får de då inte hem denna reklam?

Jag bara undrar sa en

/Liten arg tant

100% passion enligt liten arg tant --->

Väck stygga fläck

Ibland är det skönt när folk känner mig väl. Som t.e.x min mamma. Hon känner mig väl. Så väl så när hon ger mig en fin vuxen present, en vit duk, så ger hon mig en vit duk som är fläck-avstötande.

Det är bra. Hon vet att hennes dotter nu är tillräckligt gammal för att uppskatta en vit duk. Hon vet även att hennes dotter aldrig kommer bli för gammal för att fläcka ner.

Liten tant har äntligen lyckats tvätta duken och som duktig tant läser jag på tvättrådslappen.

Där står det att man helst skall stryka duken direkt efter tvätt så den skall hålla fläckarna borta i fortsättningen. Jag är hemskt ledsen, men det där är bara för mycket överkurs för små arga tanter.

/Liten arg tant

Inför tåg med bibliotek

Häromsistens var jag ute och flög. Det är trevligt att flyga, flyga och åka tåg. Då kan jag läsa. Helt ostörd kan jag sitt med min bok utan att det är något som distraherar. Ibland funderar jag på att köpa en tågbiljett någonstans bara för att få sitta och läsa.

Kan man inte läsa hemma då? Jo, men ibland är det svårt för läslugnet att infinna sig. Ibland kan jag läsa när och var som helst. Just nu vill jag åka tåg, länge./Liten arg tant

What Kind of Reader Are You? Your Result: Dedicated Reader You are always trying to find the time to get back to your book. You are convinced that the world would be a much better place if only everyone read more.
Literate Good Citizen
Obsessive-Compulsive Bookworm
Book Snob
Fad Reader
Non-Reader
What Kind of Reader Are You? Quiz Created on GoToQuiz

Dr nr 11?

Sitter och går igenom min dagliga dos av bloggar. Kommer till den trevliga tv-bloggen.

Där möts jag av de hemska dr Who relaterade nyheterna.

David Tennant skall lämna serien!

Jag som är beroende av serien med mannen i den blå lådan är förkrossad. Jag som fortfarande inte riktigt hämtat mig efter det att Rose lämnade serien.

Här kan man läsa om roliga förslag till den nya doktorn. Själv vet jag inte vem som skulle kunna passa.

Skönt att veta att doktor Tennant är kvar 2009 iaf.

/Liten arg tant

En dag sa det bara stopp.

För snart två år sedan var jag arg. Så fruktansvärt arg. Det rusade i mitt huvud. Och ledsen. Arg och ledsen.
Gick hem. Undrade hur dåligt jag som människa måste må innan jag får stanna hemma från jobbet. Svårt att visa upp blåmärken i innomjaget. Svårt att visa upp all min ångest. Svårt att visa upp det svarta hålet i magen där allt jobbigt bosätter sig.
Jag visste att jag mådde dåligt. Jag hade inte mått som en jag skall på länge. Nu vet jag att jag mådde sämre än jag trodde. Men när mår en jag så dåligt att jag får stanna hemma? Jag hade inga synliga skador, ingen röd näsa, inget gips, inga kryckor, inte ens ett bamse plåster.
Jag gick och satte mig i badet. Lät vattnet rinna genom kranen. Orkade inte mer. Tänkte om jag kokade upp vatten och hällde över en eller båda händerna så skulle jag väl ändå ha tillräckligt med skäl för att stanna hemma? Visst skulle väl det vara värt smärtan i utbyte mot att få vara hemma?
Då tog ledsen över och arg gick hem. Tårarna tog över från arg och höll ledsen i handen.
Jag mår inte bra.
Jag mår verkligen inte bra.
Med hjälp av tårarna och ledsen insåg jaget att det mådde fullt och väl tillräckligt dåligt för att stanna hemma imorgon.
Jag la mig ner i badkaret. Vattnet rann utan att stanna. Ljudet från vattnet lät som ett vattenfall när jag låg ner. Allt lät för mycket. Jag stängde av vattnet med foten. Låg kvar i badkaret. Inget vatten. Bara jag. Efter en stund blev det kallt. Jaget märkte att det blev kallt, men ledsen sa att nu ligger vi kvar. Tårarna höll med.
Efter någon timma eller mer när J kommer hem fryser jag så jag skakar. Han ringer samtal åt mig. Och när jag orkar får jag hjälp upp ur badet. Sen minns jag inte mer av den kvällen.
/Liten arg tant

Colour coding

Jag frågade min syster vad hennes äldsta dotter som snart fyller år önskar sig. Rosa fick jag som svar.

Jag har tillbringat många år med att bli indoktrinerad i det här med farorna med rosa och blått. Jag har diskuterat upprört om hur klädaffärer delar upp barnkläder i pojk och flick. Hur leksaksaffärer gör samma sak. Jag har suttit och lyssnat på berömda (an oxymoron?) pedagoger (som sannolikt brände be-håar när det begav sig) tala sig hesa om hur oroväckande det är att könroller börjar etableras redan när barnen är på BB.

Jag brukar muttra för mig själv när jag går förbi barnavdelningar som har en rosa sida och en murrig o-rosa sida.

T.om när jag letar saker till mina hundar möts jag av uppdelningen tjej/kille, tjejigt/grabbigt.

Så vill min systerdotter ha rosa.

Missförstå mig inte. Jag älskar rosa. Jag var bebis på -70 talet. På mina bebis-kort ser man en rödtott iförd bruna, gröna, gula osv kläder. Inget rosa här inte. Jag har själv tillbringat mina vuxen år med att bära så mkt rosa mitt tonårsgrungeochsenaresvartaperiodsamvete tillåter mig.

Jag tycker att alla tjejer skall få klä sig från topp till tå om de vill. Killar skall också få klä sig från topp till tå i rosa. Det är nog här den rosa skon klämmer, för mig iaf. Vi lever i Sverige år 2008 och det är fortfarande inte ok för pojkar att klä sig i rosa kläder. Efter att ha sett vad som anses vara pojk-kläder i affärerna tycker jag synd om de barn som tvingas leva med en så ensidig klädkost. Det är randigt, blått, mörktgrönt. Möjligtvis med spiderman eller en brandman på. Dessa kläder kan en flicka ha på sig även om det kanske skulle väcka några kommentarer. Men pojkarna kan inte flörta med tjejhyllan på Lindex. Jag vet föräldrar som oroat sig över att den ljusblå jacka de köpt till sin son skall uppfattas som tjejig av hans kamrater. Sen vet jag föräldrar som köper svart till sin dotter. Jag vet ingen som klär sin son i varken rosa eller glittrigt.

Jag tror om alla fick rätt till rosa, glitter och puffärmar skulle världen antagligen bli lite bättre. Man kan vara kick-ass i puffärm, men det är svårt att vara glamorös i murrigt och mörk grönt.

På lördag skall jag ta ett djupt andetag och gå på stan och leta presenter till en snart 5-åring som vill ha rosa. Förra året var hennes älsklingsfärg mörkblått. Det känns som det jämnar ut sig.

/Liten arg tant

Följ min blogg med bloggkoll

Det blev Sam i NY.

Läste just att det skall komma en amerikansk variant av Life on Mars. Är skeptisk. Fast jag hade ju lite problem med skådespelaren som gör rollen som Sam så det kanske blir jättebra. Intressant om detta finns att läsa här.

En annan Gene Hunt dock. Låter inte lovande.

Undra varför det sällan blir bra när amerikansk tv skall göra om brittiska serier. Cracker är ett exempel där det inte lyckats alls. De skall liksom snygga till allt. Funkar tydligen inte.

Nu skall jag ta ut zen-mästarna i regnet.

/Liten arg tant

Vad blir det sen? Major Tom på -90 talet?

Har precis tittat färdigt på helt underbara Ashes to Ashes. Jag var lite skeptisk eftersom jag aldrig riktigt föll för dess föregångare Life on Mars. Varför vet jag inte. Idén är strålande och det finns inget jag direkt ogillade. Skulle vara huvudpersonen då. Han liknade min moster. En mycket störande egenskap. (Gillande aldrig riktigt honom som the Master i Dr Who heller. Går ju inte att vara überevil när man ser ut som en moster)
Ashes to Ashes har till skillnad från LoM massor med humor och lyckas göra Polischef Hunt till en hunk, nästan iaf. Nu skall jag behöva vänta tills nästa år innan jag får se nästa säsong. Hoppas den blir lika bra. De tråkiga med de brittiska serierna är att de ofta är få avsnitt och att det är så väldigt långt mellan säsongerna. Men det verkar alltså som jag har många trevliga britter att se fram emot 2009, Dr Who, Torchwood och nu Ashes to Ashes. Just nu känner jag mig dock aningen sugen på permanentat hår, vitt läder och män i ormskinnsboots.

Imorgon ger jag mig själv tv-serie förbud och agnar istället dagen till att läsa klart The Road. Har gett mig själv inköpsstopp på böcker innan jag tagit mig igenom drivorna av böcker som ligger och väntar på mig. Så det kanske inte är så dumt att jag måste vänta tills 2009 innan jag får se Alex Drake igen.
/Liten arg tant

Kan nån kan canon

Min fina kamera är sjuk. Den har fått åka till Canon-doktorn. Typiskt, just när jag skall åka till Kolmården i helgen. Skulle ju ta koola bilder på tigrar och grejs. Fast eftersom jag är jag och sällan gör något med måtta, (skulle vara träning då, det är jag väldigt bra på att göra med måtta) så har jag mer än en kamera. Men det är ju min bästis-kamera som gått och blivit sjuk. Jag får helt enkelt leka med min superzoom kamera istället.

Idag har jag under stilla te drickande tittat på 3:e avsnittet av True Blood. Den är inte dålig, men jag tycker nog inte den är jättebra heller. Det fattas något. Buffy?

Just nu har jag två zen mästare sovandes bredvid mig i soffan. Har en till hemma men hon sover helst i garderoben. Kan man bli mer avslappnad än en sovande hund eller katt? Jag blir lugn och harmonisk bara jag ser på dem.
/Liten arg tant

Fast egentligen vill jag bara åt vaniljsåsen...

Just nu har vi en påse full med äpplen på balkongen. Äpplena har plockats i föräldrarhemmets trädgård. Det känns trevligt och lite lyxigt på något sätt att kunna botanisera bland fem äppelsorter. Äpplena används friskt i matlagningen och jag har också improviserat fram ett antal äpplepajer den senaste veckan.

Äppleträden står som sagt att finnas hos mina föräldrar. Det är där jag bott i många herrans år. (hos mina föräldrar alltså, inte i äppleträden) Men jag kan inte minnas att jag botaniserade i den minsta äppleskrott då. En favorit i min äpplepåse är en liten äpplesort som är röd utanpå och alldeles vit inuti. Minns inte att jag ätit av den innan. Den äpplesort jag minns är en ljusgrön sort som var en av de första som kom och sedan försvann rätt snabbt. Jag borde väl ändå under de pinsamt många år jag bodde i huset med trädgården smakat någon mer sort än den gröna?

Det är bara att inse, trädgården med alla gamla äppelträd var helt bortkastat på mig när jag hade dem alldeles utanför fönstret. Nu däremot är jag glad över en ful, gul påse av plast, full med äpplen.

/Liten arg tant

Liten arg tant om tv-serier

Nu är det nästan helt och hållet höst. Det är tiden mittemellan två årstider och även så med tv-utbudet. De trevliga serier som gått över sommaren är slut och de bra som skall gå i höst har inte riktigt kommit igång. Några har dock börjat sändas.

House var ett kärt återseende, speciellt som den med många andra amerikanska serier fick en väldigt kort säsong pga manusförfattar strejken. Terminator serien, om Sarah Connor och son, är även den tillbaka. Summer som spelar River i Firefly gör en strålande robot. Efter att ha sett första säsongs avsnitten från båda dessa serier, undrar jag om det är avsnitt som skulle ha visats i förra säsongen om den fått forsätta, eller som de började från början? Hugh var iaf bra som vanligt och jag hoppas det blir en bra säsong.

Då jag är en beroende-människa har jag så klart även ett tv-serie beroende. Jag följer inte alltid så väldigt många serier, men de jag följer gör jag så med själ och hjärta. Jag lider med personerna, gläds med dem. Och detta kan leda till att jag ibland känner mig lurad. Ta ett kärlekspar i en serie, man får följa dem hela vägen från den försiktiga börja, stormig förälskelse, problem osv. Men det blir dem till slut och jag suckar lugnande ut tillsammans med paret då de går hand i hand mot solnedgången. MEN, då kommer nåt ljushuvud någonstans på att det behövs en plot twist och bryter upp paret. ?!? Här har jag suttit vecka in och vecka ut och kämpat tillsammans med dem och så gör de slut???. Och ofta på ett tillsynes lättvindigt sätt över bagateller. Nä, så får det inte gå till.

Jag är fullt medveten om att det som sker på tv-skärmen inte är på riktigt. Ibland kan det verka som jag inte gör det, men så är det. Men när den verkliga världen påverkar mina tv-serier, då blir jag sur. Nu menar jag inte som med strejken, utan när t.ex en skådespelares verkliga liv messar med min serie. Ally hittar äntligen kärleken, vad händer? Robert Downey Jr åker in, Ally förlorar kärleken. En skådepelare säger något elakt och fördomsfullt till en annan skådespelare och får sparken, Christina blir lämnad vid altaret. Skulle Burk verkligen ha gjort så? Hm.

Nu när snart alla mina serier satt igång på allvar hoppas jag att alla håller sig i skinnet och är snälla mot varandra.
/Liten arg tant

Gå in och titta och försök sen säga att det inte gör ont i hjärtat

Liten arg tant har fått förbud av sin man att gå in på sidor som http://www.hundarutanhem.se/. Liten arg tant blir helt förstörd och vill att alla hundar skall komma hem och bo hos henne. Tyvärr går inte det, men de kanske kan bo hos dig?

Eller gå in och donera en slant.

Världens sämsta bloggare?

Det är nog jag det.



Fast just nu har liten arg tant fullt upp att kolla in hundsaker. Äntligen skall liten tant få liten hund. Om några veckor hoppas jag.



Nog för att jag anande att det fanns mycket att shoppa till hundar, men jag hade inte ens anat vidden av det hela. Undra om min hund vill ha en sådan här?

Resan fortsätter del III

Efter ändlösa gröna kullar med massor av får, hamnade vi i knappnålsstora Bardon Mill. Byn som fick den i Hem till gården att verka som en metropol. Efter vi fått vårt rum med väldigt många sängar och en tv med en rolig antenn som bara fungerade om någon stod och höll i den, tog vi oss ner på stan. Hittade en pub. (En pub, det säger något om storleken på stället.) Efter viss förvirring över att ha blivit tilltalad, blev vi serverad av mkt intressant serveringspersonal.

Efter en natt av hostande och snörvlande för min del gick vi ner till frukost. Hälsade artigt på de andra gästerna, hello, hello, tills de insåg att vi var svenskar och de var norrmän, vilket på något sätt gjorde att alla verkade känna som om vi måste prata. Efter toast och återigen toast blev York nästa stopp.

Liten reseberättelse II

Efter några trevliga och varma dagar i Edinburgh styrde vi kosan mot England. Först ville vi åka titta på Melrose Abby men efter att ha kommit dit och upptäckte hur många hundralappar det skulle kosta oss att gå in och titta, roade vi oss med att stå och kika över staketet.

Sen gick vi och köpte glass. Där fick jag lära mig att man köper glass i tubs och om man vill ha mer än en kula tittar de på en konstigt. Efter att ha tillbringat mer somrar än jag vill minnas med att sälja glass och dyl. till diverse nationaliteter trodde jag att jag kunde prata glass flytande, men tydligen inte. (sen hur tyskarna vill ha sina popcorn, skall vi inte ens tala om)

På parkeringen roade vi oss sedan med att bli på backade av en schweizisk turist. Det var hans sista dag med att köra vänstertrafik och han blev helt förkrossad. Vilket inte är något mot vad jag blev när jag fick höra vad hyrbilsfirman ville ha för minibucklan som blev.

Efter detta begav vi oss till Traquair House. Skottlands äldsta någonting. Bebodda hus? I vilket fall har de ett litet bryggeri som gör strålande god öl. Och det var verkligen ett litet bryggeri. Pytte.
Sedan bar det via gröna kullar myllrande av får mot England. Där skulle vi bo i det inte så stora Bardon Mill.

Liten reseberättelse

I sommar har liten arg tant, dvs. jag varit ute och rest. Det första stoppet var Edinburgh via London. Där mina skor fick sig en åktur genom en skanner. Det fick allas skor iof. Jag kände mig lite glad över att det var sommar och de flesta hade skor som var enkla att ta av. Det tog tid för alla som det var, utan snörkängor.

Edinburgh var en fin stad, men inte alls som jag tänkt mig. Hotellet var strålande trevligt och man hade högtalare inne i badrummet. Vilket fick mig att hoppa högt när jag stod och borstade tänderna och jag helt plötsligt hör alvarliga engelska röster som börjar prata från badkaret. Vilket hände varje gång min man satte på tv:n och tittade på sky news. Översvämning var det stora samtalsämnet på nyheterna. Vi var tacksamma att vi inte bokat in en natt mitt i det blötaste.

I Edinburgh lyckades vi komma på andra plats i ett pubquiz. Får tacka Black Adder för mina kunskaper om brittisk historia. Sen var sista kategorin inte sport som de tydligen brukade ha, utan Harry Potter.

Precis som de tyskar som intervjuades i en svensk tidning och uttryckte sin besvikelse över att de inte sett så många svenskar i traditionella svenska kläder (läs folkdräkt) hade jag nog trott att jag skulle se några mer skottar i kilt. Men en lyckades jag hitta. Jag lyckade även få se en uggla.

Te, te massor av te.

Liten tant har varit ute i den stora världen. Nu tog hon sig inte så långt utan hamnade i Storbritannien Vanligtvis brukar liten tant komma hem med mängder av böcker och kläder efter en sådan resa, men denna gång blev det mest .... te....

För några år sedan slutade liten arg tant att dricka vanligt kaffe med koffein i. Efter mycket drickande av koffeinfritt med samma namn blev te mer och mer intressant. Liten tant dricker alla sorters te utan svart.
Liten tant började märka att från varit glad och tacksam över dagens kopp kaffe som dracks även om det smakade bläk, hade nu ett behov av variation uppstått.

Liten tant älskar te affärer och tycker att löste är strålande trevligt, men det är något med att slänga i en te påse i en kopp.

På de Brittiska öarna verkar de ha fattat att det gärna får finnas mer än två sorters grönt te på påse och att det är kul med olika smaker. Vilket känns lite lustigt för liten tants första kontakt med te-drickande i England var en besvikelse.

Liten tant har nu kommit hem med mängder av te. Men det te hon kommer minnas mest från sin resa är det väldigt o-påsiga kamomillteet på Tate i St Ives.

Tvättstugegalningar något jag trott var en myt, tills nu...

Vad är det med tvättstugor som gör det helt ok att komma fram till personer man aldrig träffat och skälla ut dem?

Liten arg tant är rädd för att bli utskälld och torkar av allt som bara går, hon till och med torkar upp efter andra så ingen skall tro att det är den lilla tanten som stökat ner.

Sen kan liten tant erkänna att hon inte torkar av golvet varje gång. Och all sand som samlas på golvet under torktumlaren kan inte ha kommit från hennes handdukar så där tar hon bara bort ludd.

Trots detta lyckas liten tant bli utskälld. Liten tant undrar om hon varit i övremedelåldern om hon fått samma behandling? Nu är liten tant inte en jätte jätteung tant, men vissa otäcka drak-tanter verkar se deras åldersförsprång som ett övertag. Liten tant är nästan helt säker på att hade det varit stor tant, liten tants mamma, så hade hon inte blivit utskälld på samma sätt.

Om det är något liten arg tant lärt sig är att ålder inte på något sätt gör folk visare, iaf inte trevligare.

Det som gör liten arg tant mest arg att hon blir så paff när hon blir påhoppad och utskälld av en människa hon inte ens sett tidigare, att hon inte vet vad hon skall säga.

Det spär bara på liten arg tants redan tidigare aningar om världen. Folk är dumma, liten arg tant tycker inte om folk.

Sommarens snyggaste drinkar

Midsommar regnade bort för liten tant.
Men räddades av trevliga
vänner och super snygga och goda
hallon och lakrits-drinkar.
Mums. Liten tant tycker om.