Innan jag skulle gifta mig ville jag som många andra blivande brudar gå ner i vikt. En sen kväll/natt kände jag att jag behövde hjälp på vägen, bättra på mitt karma. Jag satte mig vid datorn och började söka.
Jag minns inte var jag skickat pengar innan och vilka av de som jag fortfarande skänker pengar till är ett resultat av ett egocentriskt försök att lura högre makter till att hjälpa mig se snygg ut på min bröllopsdag.
Det hjälpte föga.
Resultatet är ett fadderbarn i ett land jag aldrig minns vad det heter. Jag får brev om honom ibland. Känner mig som en kass fadder som inte skickat något personligt till honom.
Jag får ständigt brev från organisationer jag slutat stödja. Sorry, men när det är tajt om pengar är det välgörenheten som ryker först. Vilket antagligen leder till stort minus på karmasidan.
Jag undrar hur mycket pengar det kostar att skicka ut alla dessa brev som talar om att de saknar mig som medlem. Att de saknar mitt bidrag.
Sanningen är att det är inte mycket jag orkar bry mig om just nu. Blir arg när jag läser Linda Skugges blogg ibland. Ökad kontakt med omvärlden kanske skulle göra så att jag brydde mig om mer. Men jag trivs i mitt inte så känslosamma stadie. Det gör ont att bli arg eller ledsen. Tar så mycket kraft. Klarar inte konflikter. Orkar inte med ångest. Det är så mycket som ger mig ångest. Ångest gör ont.
Lättare att bo i sin bubbla.
Trots att det ger dåligt med karmapoäng.
/Liten arg tant
2 kommentarer:
Men du är ju en av de bästa människorna! Bara där har du ett stort plus på karmakontot. Not to worry, missus.
Jag håller med föregående kommentar. Du är bäst, bara så du vet! Och du har rätt att bara göra saker som får dig att må bra. Kram!
Skicka en kommentar