Fast egentligen vill jag bara åt vaniljsåsen...

Just nu har vi en påse full med äpplen på balkongen. Äpplena har plockats i föräldrarhemmets trädgård. Det känns trevligt och lite lyxigt på något sätt att kunna botanisera bland fem äppelsorter. Äpplena används friskt i matlagningen och jag har också improviserat fram ett antal äpplepajer den senaste veckan.

Äppleträden står som sagt att finnas hos mina föräldrar. Det är där jag bott i många herrans år. (hos mina föräldrar alltså, inte i äppleträden) Men jag kan inte minnas att jag botaniserade i den minsta äppleskrott då. En favorit i min äpplepåse är en liten äpplesort som är röd utanpå och alldeles vit inuti. Minns inte att jag ätit av den innan. Den äpplesort jag minns är en ljusgrön sort som var en av de första som kom och sedan försvann rätt snabbt. Jag borde väl ändå under de pinsamt många år jag bodde i huset med trädgården smakat någon mer sort än den gröna?

Det är bara att inse, trädgården med alla gamla äppelträd var helt bortkastat på mig när jag hade dem alldeles utanför fönstret. Nu däremot är jag glad över en ful, gul påse av plast, full med äpplen.

/Liten arg tant